Detta skulle bli mitt andra besök på San Siro, våren 2009 såg jag Ronaldinho nicka in matchens enda mål mot Inter som då hade en viss Zlatan i sitt lag. Jag slogs redan då av den magiska stämningen och det blev inte direkt sämre då jag med sällskap hade VIP-biljetter. I paus dök Pippo Inzaghi och Nesta upp men den stora höjdpunkten var självklart när Milans "maffiaboss" Silvio Berlusconi dök upp med ett face så retuscherat så att man undrade om gubben levde eller inte?
En stor järnring av poliser och militärer omringade ingången till bortasektionen men trots att vi stack ut en aning som Real Madrid-supportrar så hånades vi aldrig av Milans diton som uppförde sig korrekt och trevligt. En enorm spiraltrappa tog oss upp, högst upp på San Siros ena kortsida till en stor inglasad bur.
Milan-fansen bjöd på ett mäktigt tifo och när speakern annonserade José Mourinhos namn höll arenan på att koka över i ett hav av burop och visslingar.
Matchen, som ni läsare säkerligen redan sett - inleddes bäst av Los Blancos som spelade ut ett statiskt Milan. Andrea Pirlo agerade räddande ängel två gånger om innan Gonzalo Higuaín rättvist kunde sätta 1-0.
Zlatan såg ensam ut. Zlatan såg arg ut. Ronaldinho kändes som ett spöke och på mitten spred Boateng bollar som en Superettan-mittfältare. Men någonting hände, Milan vaknade och publiken höjde ljudkulissen. Pippo gjorde sig redo.
Vi har alla en åsikt om Super-Pippo. De flesta hatar honom. Jag älskar honom. Det tog bara ett par minuter innan Pippo satte 1-1 på ett sedvanligt skitmanér. Dessförinnan hade Pippo crosscheckat Alondo och väckt hela Milan. Nu sprang han ner mot den ena kortsidan, galen på lycka och adrenalin.
Från den spanska bortasektionen frågade sig många vad som egentligen hände? Det borde stått 1-4 och inte 1-1 nu. Men bara minuter senare skulle Pippo ur sedvanlig offside-position sätta 2-1. Hela San Siro exploderade och för undertecknad var det ett underbart ögonblick att få beskåda och då håller jag verkligen inte på Milan. 80 000 människor på San Siro hoppade - betongen gungade och Super-Pippo var kejsaren över Milano.
Real Madrid går mot sin första förlust för säsongen när Pedro León tysar en hel borg med Milanistas. 2-2 i den 94:e minuten och Super-Pippos ansiktsutryck vittnade om att han sålt smöret men tappat pengarna.
I sann italiensk serviceanda hölls vi kvar i en timma och fyrtio minuter efter matchen samtidigt som Real-fansen sjöng Inter-ramsor. Kvarhållningen i glasburen grusade våra förhoppningar om en sen middag innan en tidig morgon-flight via Zürich skulle ta oss hem till Sverige.
Vi vallades runt som en skock får runt San Siro och efter ytterligare en halvtimme kunde vi äntligen börja knata mot ljuset som kunde vara stadens centrum. En timme efter midnatt nådde vi Il Duomo och nu gällde det att enbart samla kraft inför flighten hem till Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar